Stockholms centrala vy korkas igen

November 5, 2009 – 11:12 pm

Läs även på annan blog: Fuskbilder säljer Västra City

Det vi redan sett av Waterfront och planerna för Västra City börjar te sig smått groteskt. Först ville man utforma en extra silhuett av stadshuset med en konferensmodul (Waterfront) och ett kvadratiskt torn (Klara torn), dock utan tre kronor på toppen, därefter vill man steg för steg korka igen denna del av Stockholms centrala framsida för gott. Vart tog konskvensanalysen vägen?

Varför inte respektera järnvägens och centralstationens integritet?

Vad är det för bild man försöker skapa av Stockholm? Varför inte behålla och vårda vår egen pietetsfulla stil? Vill stockholmarna verkligen däcka över järnvägsspåren med plåtschabrak och annat skrymmande arkitektgods? Har någon frågat dem? Folk gillar utsikten från tågfönstret.

Hur mycket är det inte som planeras bakom ryggen på oss? Stockholm city börjar kännas igenkorkat med alla takterasser. Men det innebär ingen huvudvärk för borgarrådet Kristina Alvedon, som även föreslagit att Povel Ramel ska få ge namn åt torget framför kongressbygget, så att folk kan skratta åt eländet.


Nej, riv upp hela rasket medan tid är. Rädda vasagatsmiljön och västra spårområdet! Tydligen föregicks hela experimentet av en nedvärdering av denna del av Stockholm, men det enda problemet var väl postterminalen. Den smälte dock bättre in i miljön. Ger man byggföretagen ett finger tar dom hela handen. Bygga kan de göra någon annanstans, men "inte i mitt city".

Folkomrösta om Centralstationen, Västra City, Slussen och allt det andra man plottrar med, eller frys byggplanerna i minst 50 år.

SvD DN

Stockholm, Vasagatan, waterfront, västra city, sj, centralstationen, stadshuset, stadsbyggnadskontoret, stadsplanering, stadsbyggnad, arkitektur, Kristina Alvendal


Energislag med skygglappar

October 30, 2009 – 1:52 pm

Kärnkraften framställs som ren och ger inte så mycket utsläpp, mest vattenånga när elen produceras, men uranet måste brytas och det skapar djupa sår i naturen, dock inte i Sverige. Slutförvaringen innebär däremot ett inhemskt, långsiktigt lagringsproblem men inga miljöutsläpp att tala om, och riskerna är väl störrre vid drift och konsekvenserna där astronomiska om något händer.

Men Sverige förändras i rask takt, EU får allt mer inflytande, kommenderar fram felaktiga lösningar och en dag tvingas vi kanske förvara avfall åt hela EU, eller straffas med sanktioner.

Med gasdrivna kraftverk slipper man de högteknologiska komplikationer och risker det innebär att börja skapa om materien. Den tekniken bör väl reserveras för kärnvapen (smutsigare kan det inte bli), om någon skulle behöva dem. Livets utveckling har producerat miljövänlig gas som lagrats i berggrunden så att det räcker ett bra tag åt människan, kanske tills att nya och alternativa energislag tagits fram.

Mångar bäckar små, som t ex vindkraft, men det behövs en kontinuerlig energikälla som inte orsakar strömavbrott för att försörja moderna samhällen. Om vinden mojnar och vädret blir molnigt måste man förutom på vattenkraft förlita sig på energikällor som kol, olja, gas och kärnkraft. Den tekniken kan inte överges inom överskådlig tid. Om klimatet ändras och älvarna fryser till står vi dessutom utan vattenkraft, samtidigt som kravet på uppvärmning ökar.

Solceller borde vara lösningen på världens, till en början i varje fall u-ländernas energibehov. Bara att dra elledningar till repektive användare, ett eltransportproblem i första hand. Det finns hur löjligt mycket energi som helst att ta ut ur solstrålningen. Talet om energibrist skorrar falskt, låt vara att alla praktiska problem ännu inte är lösta.

Gasturbin

DN SvD SvD SvD SvD GP DN GP SvD DN AB AB

kärnkraft, miljö, energi


Svindyr lyx på höjden

October 29, 2009 – 1:18 am

Malmö fick sin skruvade skrapa, folk med platt-TV, som då var högsta lyx, flyttade in i den futuristiska skapelsen, inga andra hade råd, och snart har man väl sålt sina lägenheter med vinst så som det anstår de redan rika.

Dessa s k skryt- eller trendbyggen förvandlas snabbt till spekulationsobjekt, ouppnåeliga för vanligt folk. Har man t ex gjort någon undersökning av den sociala skiktningen i dessa nya glänsande kåkar? Nej det behövs ju inte eftersom de från början varit inriktade på en utselekterad krets, precis som när man river ut fungerande köksutrustning i centralt belägna hus, installerar kliniska stålkök med displayer och touchreglage och hoppas kunna locka innefolket.

Att bygga över en viss höjd innebär ökade byggkostnader, kraftigare husstomme och mindre säljbar yta per investerad krona, men blir det bara tillräckligt tjusigt hittar man alltid en och annan spekulant med behov av att visa upp att man har råd. Om inte annat kanske dessa byggen passar dem som själva beslutat om dem, välbetalda politiker, stadstjänstemän, arkitekter, byggherrar och deras kompisars kompisar. Ett kotteri på höjden.

Även i en demokrati får man skrapa litet under ytan.

Behöver vi alltså lyxboende på höjden? Nej, inte om det inte löser bostadsfrågan för vanligt folk. De andra kan alltid hitta en bostad eller flytta till Kuwait. Kommer alla att få plats med sin Porsche? Ett minst lika stort parkeringshus kommer att behövas. Den exkluderade krets som åker kommunalt har inget behov av vare sig det ena eller andra.

Stockholmarna skall alltså på stort avstånd tvingas påminnas om världens orättvisor genom tillkomsten av lyxlängor på höjden. Vad Stockholm behöver är rejäla hus med hyresrätter som tillgodoser sociala behov, en stark hyresreglering med ett statligt kostnadstak, lika hyror för alla, avskräckande straff mot mygel och svartförsäljning och säker garanti mot att man inte börjar plottra med stambyten och fasadbyten bara för att kunna sälja ut till högstbjudande. DET skulle bli hus som heter duga.

Det har väl sagts förut att grundläggande mänskliga rättigheter som tak över huvudet skall inte marknadsutsättas. Bostaden är ingen handelsvara. Om det visar sig nödvändigt får vi begära utträde ur marknadsprojektet EU, eller förhandla om undantag från idiotiska regler, men det har man visat sig för fega för.

SvD DN DN

, , , , ,


Gröna Lund - inte en lugn stund

October 19, 2009 – 11:13 pm

Staden har givit klartecken i strid med de boendes uppfattning om störande skrän från Gröna Lund att bygga ut Gröna Lund ytterligare, dessutom på ett sätt som kunde göras bättre med hänsyn till strandvärdena. En strandpromenad hade kunnat öka områdets rekreationsvärde.

Återigen ett exempel på ogenomtänkta beslut av stadens styrande vilka de sedan brunstigt likt gorillorna på Skansen har det dåliga omdömet att slå sig för bröstet för. Vad folk tycker betyder mindre, bara man får fatta "stora beslut".

En besökare på Djurgården upptäcker snart att från t ex det nya åkvidundret, se bild tagen från den näraliggande flytande båtmässan, som också stördes, sprider sig ett tjut från passagerarna över halva djurgården varje gång tivolivagnen gör en tvär böj, vilket betyder att Gröna Lund p g a det hela dagen ständigt upprepade oväsendet utan längre uppehåll än några minuter mellan varje åktur är att betrakta som sanitär olägenhet från de djurgårsboendes och flanörernas perspektiv.

Miljödemokraten har därför till stadhuset ställt frågan om det inte går att vidta ljudisolerande åtgärder i samband med tillkomsten av ett utökat tivoli, och om det t ex går att ljudisolera åkdonen som flyger omkring högt uppe i luften, eller bötfälla dem som utstöter långvariga tjut. Att gå på Gröna Lund är för vissa en skrikterapi, men räcker det inte att man skriker sig hes och tjoar i lustiga huset, blå tåget och allt vad det heter, bakom stängda väggar?

DN DN SvD Expr Expr AB

Gröna Lund, Djurgården, stadsmiljö